Tankar
Hejsan allihopa..
Ni behöver inte att läsa detta om ni inte vill, jag tänkte mest att skriva av mig lite känner jag.
Mamma pappa och jag åkt ut och hälsade på ett par vänner till familjen, som vi inte träffat på ett tag.
och delvis är dte för en av dem drabbas av cancer ej mått så bra då heller.
Jag hatar verkligen den sjukdomen, så mycket hon fått gå igenom men liksom inte bara hon som gått igenom eller drabbas utan det är ju hela fmailjen som gått igenom detta hemska tillsammans, mannen som gått o tänkt mycket på hru han ska hjälpa o finnas till kanske kännt sig hjälplös väldigt många gånger, liksom barnen som inte bor hemma utan i Uppsala och Kristianstad. Barnbarnet och allt.
När jag såg henne, stå där helt utan hår på huvudet och svullen av kortisonet, så blev jag först rädd om jag ska vara ärlig, det var hemskt, men sen tänkte jag det är hon ändå hon är precis den person jag känt i många går bara ej utan hår. Men vi pratade inte så jätte mkt om sjukdomen utan om glada roliga saker mest ju. Men hon berättade ju mer än gärna om sin sjukdom.
Hon sa ju bland annat att hon har ett annat tänkande nu än vad hon kanske haft innan. Som om att liggr dte lite damm på hyllerna eller i hörnen så tar hon inte och städar direkt utan kanske lägger sig o soffan och läser en bok och njuter av livet helt enkelt. Såna små saker man tänkte innan att ja vila dte jag kan göra sen.
Hon fick mig också att tänka väldigt mycket, livet är för kort att bråka hata, ha ovänner här i livet, man ska nog försöka glömma och förlåta personer för livet är för kort man vet inte när man mister dem.
Man säger kan inte säga för många gånger hur mycket ens vänner betyder för en, eller hur mycket man älskar dem eller flickvännen/pojkvännen, dem orden kan betyda så sjukt mycket.
Man ska leva livet helt enkelt, och göra det som betyder eller gör en lycklig.
Det är det som betyder, tänk inte att det kan jag göra sen eller så, gör det som får dig att le.:)
Så jag vill säga till alla mina undrebara vänner, att ni betyder så otroligt mycket för mig och jag älskar er över hala mitt hjärta och kommer laltid att göra, ni finns i mitt hjärta, och jag är jsukt lyckligt lottad att jag har er i mitt liv och min familj såklart. Utan er så hade jag inte varit den jag är idag och inte stått här som jag gör idag. <3
Usch detta kanske blev ett depp inlägg men kände att jag var tvungen att få skriva av mig lite grann.
Ta hand om er i alla fall.
LÄR DIG LIVETS SVÅRA GÅTA.
ÄLSKA, GLÖMMA OCH FÖRLÅTA <3
Ni behöver inte att läsa detta om ni inte vill, jag tänkte mest att skriva av mig lite känner jag.
Mamma pappa och jag åkt ut och hälsade på ett par vänner till familjen, som vi inte träffat på ett tag.
och delvis är dte för en av dem drabbas av cancer ej mått så bra då heller.
Jag hatar verkligen den sjukdomen, så mycket hon fått gå igenom men liksom inte bara hon som gått igenom eller drabbas utan det är ju hela fmailjen som gått igenom detta hemska tillsammans, mannen som gått o tänkt mycket på hru han ska hjälpa o finnas till kanske kännt sig hjälplös väldigt många gånger, liksom barnen som inte bor hemma utan i Uppsala och Kristianstad. Barnbarnet och allt.
När jag såg henne, stå där helt utan hår på huvudet och svullen av kortisonet, så blev jag först rädd om jag ska vara ärlig, det var hemskt, men sen tänkte jag det är hon ändå hon är precis den person jag känt i många går bara ej utan hår. Men vi pratade inte så jätte mkt om sjukdomen utan om glada roliga saker mest ju. Men hon berättade ju mer än gärna om sin sjukdom.
Hon sa ju bland annat att hon har ett annat tänkande nu än vad hon kanske haft innan. Som om att liggr dte lite damm på hyllerna eller i hörnen så tar hon inte och städar direkt utan kanske lägger sig o soffan och läser en bok och njuter av livet helt enkelt. Såna små saker man tänkte innan att ja vila dte jag kan göra sen.
Hon fick mig också att tänka väldigt mycket, livet är för kort att bråka hata, ha ovänner här i livet, man ska nog försöka glömma och förlåta personer för livet är för kort man vet inte när man mister dem.
Man säger kan inte säga för många gånger hur mycket ens vänner betyder för en, eller hur mycket man älskar dem eller flickvännen/pojkvännen, dem orden kan betyda så sjukt mycket.
Man ska leva livet helt enkelt, och göra det som betyder eller gör en lycklig.
Det är det som betyder, tänk inte att det kan jag göra sen eller så, gör det som får dig att le.:)
Så jag vill säga till alla mina undrebara vänner, att ni betyder så otroligt mycket för mig och jag älskar er över hala mitt hjärta och kommer laltid att göra, ni finns i mitt hjärta, och jag är jsukt lyckligt lottad att jag har er i mitt liv och min familj såklart. Utan er så hade jag inte varit den jag är idag och inte stått här som jag gör idag. <3
Usch detta kanske blev ett depp inlägg men kände att jag var tvungen att få skriva av mig lite grann.
Ta hand om er i alla fall.
LÄR DIG LIVETS SVÅRA GÅTA.
ÄLSKA, GLÖMMA OCH FÖRLÅTA <3
Kommentarer
Trackback
